Beskrivning
Basilikan Santa Trìnita är en av de viktigaste kyrkorna i Florens historia, vid torget med samma namn, nära bron. Först och främst uttalas den Santa Trìnita, med betoning på första i, på gammalt florentinskt vis.
Den rymmer en fresk som nästan är ett fotografi av 1400-talets Florens, Lorenzo den storslagne inräknad. Den målades av Domenico Ghirlandaio i Sassettikapellet mellan 1483 och 1486.
Den berättar om Franciskus liv, men förlägger undren till Piazza della Signoria och hit framför kyrkan, till Piazza Santa Trinita, som den såg ut då. Beställaren Francesco Sassetti, som ledde Medicibanken, dyker upp, och Lorenzo den storslagne med sina söner och poeten Poliziano.
Altartavlans förste herde ska vara målaren själv. Missa inte heller Bartolini Salimbeni-kapellet, freskmålat av Lorenzo Monaco, det enda som klarat sig intakt från senare ombyggnader.
Interiören har tre skepp med smala rektangulära pelare och spetsbågar. Pelarna i mittskeppet divergerar något mot tvärskeppet: en optisk effekt som från ingången för kyrkans bortre ände närmare, och som ur munkarnas synvinkel fick kyrkan att verka större.
På insidan av fasaden finns en Korsfäst i himlen kvar, allt som återstår av en fresk av Paolo Uccello.
I vänstra tvärskeppet finns biskop Benozzo Federighis grav i marmor och majolika, ett mästerverk av Luca della Robbia från 1454.
Kyrkan tillhörde vallombrosanmunkarna och ligger där en äldre fanns, Santa Maria dello Spasimo, belagd från 1077: spår finns kvar på insidan av fasaden och i kryptan. Från 1250 byggdes den ut i gotisk stil, som en av de första i Florens.
På 1300-talet var den ett kloster så rikt på konst att det rymde Cimabues Maestà, i dag i Uffizierna. Fasaden från slutet av 1500-talet är av Buontalenti och är tänkt mer för torget än för kyrkan: den täcker inte de två sidofälten, och det runda fönstret sammanfaller inte med det som ger ljus inuti.
Den rymmer en fresk som nästan är ett fotografi av 1400-talets Florens, Lorenzo den storslagne inräknad. Den målades av Domenico Ghirlandaio i Sassettikapellet mellan 1483 och 1486.
Den berättar om Franciskus liv, men förlägger undren till Piazza della Signoria och hit framför kyrkan, till Piazza Santa Trinita, som den såg ut då. Beställaren Francesco Sassetti, som ledde Medicibanken, dyker upp, och Lorenzo den storslagne med sina söner och poeten Poliziano.
Altartavlans förste herde ska vara målaren själv. Missa inte heller Bartolini Salimbeni-kapellet, freskmålat av Lorenzo Monaco, det enda som klarat sig intakt från senare ombyggnader.
Interiören har tre skepp med smala rektangulära pelare och spetsbågar. Pelarna i mittskeppet divergerar något mot tvärskeppet: en optisk effekt som från ingången för kyrkans bortre ände närmare, och som ur munkarnas synvinkel fick kyrkan att verka större.
På insidan av fasaden finns en Korsfäst i himlen kvar, allt som återstår av en fresk av Paolo Uccello.
I vänstra tvärskeppet finns biskop Benozzo Federighis grav i marmor och majolika, ett mästerverk av Luca della Robbia från 1454.
Kyrkan tillhörde vallombrosanmunkarna och ligger där en äldre fanns, Santa Maria dello Spasimo, belagd från 1077: spår finns kvar på insidan av fasaden och i kryptan. Från 1250 byggdes den ut i gotisk stil, som en av de första i Florens.
På 1300-talet var den ett kloster så rikt på konst att det rymde Cimabues Maestà, i dag i Uffizierna. Fasaden från slutet av 1500-talet är av Buontalenti och är tänkt mer för torget än för kyrkan: den täcker inte de två sidofälten, och det runda fönstret sammanfaller inte med det som ger ljus inuti.