Beskrivning
Engelska kyrkogården är en ö av cypresser och vita gravar mitt i trafiken på Piazzale Donatello i Florens, strax utanför den historiska stadskärnan. En romantisk, tyst trädgård där poeter, konstnärer och resenärer från sexton nationer vilar, som valt staden till sitt andra hemland.
Målaren Arnold Böcklin, som här hade begravt en liten dotter, inspirerades av den till «Dödens ö», och efter den målningen skrev Rachmaninov en symfonisk dikt. Ovalen, upphöjd och instängd mellan avenyernas körfält, räcker för att förstå varför.
Innanför klättrar grusgångarna uppför en liten kulle och delar trädgården i fyra sektorer. I mitten står en kolonn som skänktes 1858 av Fredrik Vilhelm IV av Preussen. Statyer, kors och gravstenar står utan symmetri, bland träd och buskar av många arter.
Den mest berömda graven är poeten Elizabeth Barrett Brownings, ritad av Frederic Leighton. Här vilar också författaren Walter Savage Landor, författaren Frances Trollope och den amerikanske skulptören Hiram Powers.
Där ligger också Giovan Pietro Vieusseux, grundare av Gabinetto Vieusseux, och graven efter Nadezhda De Santis, en nubisk flicka som fördes till Florens som fjortonåring av Champollions expedition till Egypten. Inskriptionerna är på grekiska, kyrilliska, hebreiska och många andra språk, med bibelcitat, vilket då var förbjudet för katoliker.
Den kallas «den engelska», men tillhörde en schweizisk protestantisk kyrka som 1827 köpte marken utanför Porta a Pinti. Tills dess måste den som dog i Florens och varken var katolik eller jude begravas i Livorno.
Det var Giuseppe Poggi som, när han rev murarna för Florens som huvudstad, gjorde den till en ö mitt på Piazzale Donatello. År 1877 hade staden helt svalt den, och nya begravningar förbjöds för den protestantiska församlingen.
På ett halvt sekel hade här hamnat 1409 gravar, 760 av engelsmän. Bland de sista ättlingarna till Shakespeare är Beatrice Shakespeare och Edward Claude Shakespeare Clench begravda här.
Målaren Arnold Böcklin, som här hade begravt en liten dotter, inspirerades av den till «Dödens ö», och efter den målningen skrev Rachmaninov en symfonisk dikt. Ovalen, upphöjd och instängd mellan avenyernas körfält, räcker för att förstå varför.
Innanför klättrar grusgångarna uppför en liten kulle och delar trädgården i fyra sektorer. I mitten står en kolonn som skänktes 1858 av Fredrik Vilhelm IV av Preussen. Statyer, kors och gravstenar står utan symmetri, bland träd och buskar av många arter.
Den mest berömda graven är poeten Elizabeth Barrett Brownings, ritad av Frederic Leighton. Här vilar också författaren Walter Savage Landor, författaren Frances Trollope och den amerikanske skulptören Hiram Powers.
Där ligger också Giovan Pietro Vieusseux, grundare av Gabinetto Vieusseux, och graven efter Nadezhda De Santis, en nubisk flicka som fördes till Florens som fjortonåring av Champollions expedition till Egypten. Inskriptionerna är på grekiska, kyrilliska, hebreiska och många andra språk, med bibelcitat, vilket då var förbjudet för katoliker.
Den kallas «den engelska», men tillhörde en schweizisk protestantisk kyrka som 1827 köpte marken utanför Porta a Pinti. Tills dess måste den som dog i Florens och varken var katolik eller jude begravas i Livorno.
Det var Giuseppe Poggi som, när han rev murarna för Florens som huvudstad, gjorde den till en ö mitt på Piazzale Donatello. År 1877 hade staden helt svalt den, och nya begravningar förbjöds för den protestantiska församlingen.
På ett halvt sekel hade här hamnat 1409 gravar, 760 av engelsmän. Bland de sista ättlingarna till Shakespeare är Beatrice Shakespeare och Edward Claude Shakespeare Clench begravda här.