Beskrivning
Palazzo Spini Feroni är det medeltida palatset vid Ponte Santa Trinita, i början av Via Tornabuoni, med synlig sten, krenelering och uppsyn som en fästning. Det är ett av de bästa exemplen på medeltida bostadsarkitektur i Florens, och sedan 1938 hemmet för Salvatore Ferragamos skor.
Palatset ska framför allt ses utifrån. Fasaden av pietraforte reser sig tre våningar upp till gången med guelfisk krenelering, buren av konsoler i form av omvända pyramider. På bottenvåningen finns fortfarande loggian, och runt om löper gatubänken, stensocklen som fungerade som sittplats.
De stora bågfönstren var en nyhet för tiden, så olika de medeltida skottgluggarna: kanske tog Palazzo Davanzati och Palazzo Castellani intryck av dem. Utifrån förstår man att de stora familjerna främst måste försvara sig mot sina egna medborgare.
Det lät uppföra från 1289 av Geri Spini, en mycket rik köpman och politiker, och det var då Florens största privata palats: det enda som kunde mäta sig med Palazzo Vecchio, som växte fram under samma år.
Ett barn faller ut genom ett fönster i palatset och den helige Franciskus, som visat sig på himlen, väcker det till liv igen: det målade Ghirlandaio i Cappella Sassetti i den närliggande kyrkan Santa Trinita, och i bakgrunden känner man igen just palatset, som det såg ut då.
På 1600-talet köpte Francesco Antonio Feroni hälften, en man av enkel börd som blev bankir i Amsterdam, där han tog emot Cosimo III med sådan prakt att han förtjänade en adlig titel. År 1832 blev det Hotel de l'Europe, sedan kommunens säte under åren då Florens var huvudstad.
Inuti finns ett privat kapell med fresker av Poccetti, avlägsnade från ett annat rum och uppsatta på nytt, och i atriet högreliefen av jättarna som träffas av Jupiters blixt. I källaren, där Museo Ferragamo ligger, finns Beatrices brunn, tillägnad kvinnan som Dante sägs ha träffat för första gången vid Ponte Santa Trinita.
Palatset ska framför allt ses utifrån. Fasaden av pietraforte reser sig tre våningar upp till gången med guelfisk krenelering, buren av konsoler i form av omvända pyramider. På bottenvåningen finns fortfarande loggian, och runt om löper gatubänken, stensocklen som fungerade som sittplats.
De stora bågfönstren var en nyhet för tiden, så olika de medeltida skottgluggarna: kanske tog Palazzo Davanzati och Palazzo Castellani intryck av dem. Utifrån förstår man att de stora familjerna främst måste försvara sig mot sina egna medborgare.
Det lät uppföra från 1289 av Geri Spini, en mycket rik köpman och politiker, och det var då Florens största privata palats: det enda som kunde mäta sig med Palazzo Vecchio, som växte fram under samma år.
Ett barn faller ut genom ett fönster i palatset och den helige Franciskus, som visat sig på himlen, väcker det till liv igen: det målade Ghirlandaio i Cappella Sassetti i den närliggande kyrkan Santa Trinita, och i bakgrunden känner man igen just palatset, som det såg ut då.
På 1600-talet köpte Francesco Antonio Feroni hälften, en man av enkel börd som blev bankir i Amsterdam, där han tog emot Cosimo III med sådan prakt att han förtjänade en adlig titel. År 1832 blev det Hotel de l'Europe, sedan kommunens säte under åren då Florens var huvudstad.
Inuti finns ett privat kapell med fresker av Poccetti, avlägsnade från ett annat rum och uppsatta på nytt, och i atriet högreliefen av jättarna som träffas av Jupiters blixt. I källaren, där Museo Ferragamo ligger, finns Beatrices brunn, tillägnad kvinnan som Dante sägs ha träffat för första gången vid Ponte Santa Trinita.