Beskrivning
Piazzale Michelangelo är Florens stora panoramaterrass, på kullen söder om Arno, i Oltrarno. Det är kanske stadens mest berömda utsiktsplats, avbildad på otaliga vykort: härifrån ser du hela Florens i en enda blick.
Panoramat omfattar stadens hjärta, från Forte Belvedere till Santa Croce, förbi kajerna och broarna på rad, framför allt Ponte Vecchio. Domkyrkan, Palazzo Vecchio och Bargello sticker ut, och på andra sidan syns kullarna med Fiesole och Settignano.
I mitten står bronskopian av David, med fyra andra kopior runt omkring: allegorierna från Medici-kapellen i San Lorenzo. Originalen är alla av vit marmor och finns kvar i staden. Monumentet kom hit den 25 juni 1873, draget av nio par oxar.
På terrassen dominerar den nyklassicistiska loggian, också av arkitekten Giuseppe Poggi: där skulle ett Michelangelomuseum ligga, men det blev aldrig av. På balkongens mur under loggian påminner en inskription med stora bokstäver om arkitekten: «se dig omkring, här är hans monument».
Arbetena började 1869, när Florens var Italiens huvudstad och gjorde sig fin: nya kajer, boulevarder där 1300-talets stadsmurar stått och, på kullen San Miniato, Viale dei Colli, en åtta kilometer lång trädkantad väg. Längst upp lade Poggi den här terrassen.
Alla jublade inte. Journalisten Yorick, som skildrade det snabba bygget, berättar om florentinare som var missnöjda «med de överdrivna kostnaderna». Mellan 1890 och 1935 gick här dessutom Chiantis spårvagn, mot San Casciano och Greve.
Även Leonardo Pieraccioni skämtade om platsen, i en sång tillägnad staden: «Firenze l'è piccina... e vista dal piazzale, la pare una bambina, vestita a carnevale».
Hit kommer du med bil längs Viale Michelangelo, eller till fots via Rampe del Poggi, de monumentala trapporna som börjar vid piazza Poggi, i San Niccolò.
Panoramat omfattar stadens hjärta, från Forte Belvedere till Santa Croce, förbi kajerna och broarna på rad, framför allt Ponte Vecchio. Domkyrkan, Palazzo Vecchio och Bargello sticker ut, och på andra sidan syns kullarna med Fiesole och Settignano.
I mitten står bronskopian av David, med fyra andra kopior runt omkring: allegorierna från Medici-kapellen i San Lorenzo. Originalen är alla av vit marmor och finns kvar i staden. Monumentet kom hit den 25 juni 1873, draget av nio par oxar.
På terrassen dominerar den nyklassicistiska loggian, också av arkitekten Giuseppe Poggi: där skulle ett Michelangelomuseum ligga, men det blev aldrig av. På balkongens mur under loggian påminner en inskription med stora bokstäver om arkitekten: «se dig omkring, här är hans monument».
Arbetena började 1869, när Florens var Italiens huvudstad och gjorde sig fin: nya kajer, boulevarder där 1300-talets stadsmurar stått och, på kullen San Miniato, Viale dei Colli, en åtta kilometer lång trädkantad väg. Längst upp lade Poggi den här terrassen.
Alla jublade inte. Journalisten Yorick, som skildrade det snabba bygget, berättar om florentinare som var missnöjda «med de överdrivna kostnaderna». Mellan 1890 och 1935 gick här dessutom Chiantis spårvagn, mot San Casciano och Greve.
Även Leonardo Pieraccioni skämtade om platsen, i en sång tillägnad staden: «Firenze l'è piccina... e vista dal piazzale, la pare una bambina, vestita a carnevale».
Hit kommer du med bil längs Viale Michelangelo, eller till fots via Rampe del Poggi, de monumentala trapporna som börjar vid piazza Poggi, i San Niccolò.